Visst blir man glad när ens hjärna jobbar medan man själv vilar. När jag undervisar arkitektstudenter brukar jag ta tillfället i akt att sticka hål på en skadlig missuppfattning. De verkar ha fått höra att ”som arkitekt jobbar man jämt” och så odlas en osund kultur av långa arbetsdagar och sena kvällar vid ritbordet eller framför datorn. Själva missuppfattningen (hoppas jag) kommer av att kreativt tänkande och problemlösning ligger och puttrar på i hjärnan även när man tagit fritt för dagen – oavsett om man är arkitekt, ingenjör, konstnär eller forskare. Det är min välvilliga tolkning av att ”jobba jämt” och till skillnad från utmattningen med svidande ögon vid datorskärmen halv elva på kvällen är de här stunderna när man lämnat jobbet och hjärnan fått fritt att tänka själv en härlig upplevelse. Mitt budskap till studenterna är alltså att se också ledigheten som en viktig del av jobbet.
Nästa viktiga lärdom är att aktiv vila är bra. Studier på äldreboende har visat att de gamlingar som gick en promenad i trädgården klarade minnesuppgifter bättre än de som fick vila på sängen samma tid. Note to self. En tredje insikt är att grönska har positiv inverkan på hur människor mår: blodtrycket sjunker, pulsen går ner, stresshormonerna minskar, och si! nu kommer vi in på frågan om vad som behövs på framtidens campus.
En tredje insikt är att grönska har positiv inverkan på hur människor mår: blodtrycket sjunker, pulsen går ner, stresshormonerna minskar.
Anna-Johanna Klasander, arkitekt och konstnärlig professor på Stadsbyggnad vid Chalmers.
Men först en liten utvikning om pandemin. Hur det var innan minns man väl knappt? Hur det var under tiden vill man helst glömma, men utvecklingen av digitala lösningar som isoleringen drev fram har inneburit intressanta praktiska och mentala förändringar som finns kvar nu efteråt. I årskullarna som inledde sina universitetsstudier hemma på kammaren finns studenter som inte förstår varför de ska komma till skolan nu. Och visst är det så att föreläsningar kan ges digitalt men vi lärare märker att innehållet bearbetas bäst när studenterna är på plats och kan prata med både lärare och varandra.
Anna-Johanna i utomhusmiljö på Chalmers, campus Johanneberg Science Park.
Att framtidens campus ska vara inbjudande är ett tamt påstående, så jag vill utveckla det till en önskelista för just utomhusmiljöerna, för utöver de allmänna hälsoaspekterna av att vara ute vi vet efter pandemin hur värdefullt det är att kunna umgås i det fria. Så en mångfald av olika platser och stråk i lummig grönska är en bra start. Platserna där studenter och anställda ska pausa och jobba behöver finnas insprängda lite överallt; de ska kunna möbleras på olika sätt, och sluta för all del med fasta möbler som alltid tycks stå lite för nära eller lite för långt ifrån varandra. Tänk på mikroklimatet: ännu en tid kommer vi att vilja njuta av vårsolen och värma oss i skyddat lä, men när värmen sedan stiger behövs sköna platser i skugga. Sist men inte minst: skapa en behaglig ljudmiljö. Platserna för vila och samtal behöver skyddas från buller, men se gärna till att det finns platser med fågelkvitter och vattenglitter. Härliga utemiljöer blir snabbt en del av ett campus identitet. Ge utrymmet så kommer användarna att skapa livet. Mysigt blir det när alla jobbar samtidigt som hjärnorna vilar.
// Anna Johanna Klasander, arkitekt och konstnärlig professor på stadsbyggnad, Chalmers tekniska högskola i Göteborg.