Linköpings universitet har världen i sikte

En grupp studenter i färgglada overaller åker runt på leksaksbilar. De spexar och dansar, som en uppladdning inför Utekravallen – årets stora studentfest med bandet Hoffmaestro som dragplåster. Vi befinner oss på Campus Valla i Linköping på en av sommarens första riktigt varma dagar.

En våning upp från festgänget sitter 42-åringen Ashutosh Tiwari och forskar om avancerade material och biosensorer. Ashutosh föddes i den indiska staden Allahabad, känd för att familjen Gandhi härstammar därifrån. Han håller på att planera ett stort evenemang: en kongress om avancerade material som ska hållas ombord på en Finlandsfärja. Forskare och yrkesmän från 58 länder har redan anmält sig.

Att Ashutosh Tiwari sitter här, i ett funktionellt men rätt oglamoröst forskarrum i Fysikhuset på Campus Valla, är inte självklart. När han växte upp i Allahabad visste han knappt att Sverige fanns.

Den eftertraktade indiske forskaren pluggade i Delhi och sökte senare forskartjänster på sex olika universitet. Han erbjöds plats på alla.

– Efter en tid på ett universitet i Japan, där jag med min forskarlön knappt hade råd att ha mina tre barn i skola, verkade plötsligt Sverige lockande. Jag flyttade frekvent, från Wisconsin i USA, till Japan och så hit. Jag kände en professor från England som just börjat jobba här i Linköping, och det var tack vare honom jag kom hit.

Ashutosh gillar både livet och universitetet i Linköping. Akademiskt säger han att den stora skillnaden mot de universitet där han varit tidigare är öppenheten för samarbete.

– Studenter och forskare här vill gärna samarbeta, och ämnesöverskridande forskningsprojekt är bra för mig och min forskning.

Han har fått en stor, bra lägenhet i området Ryd där familjen får plats. Hans fru driver ett eget företag, deras barn går i engelska skolor och de har fått många kompisar.

– Vi funderar faktiskt på att köpa hus i Linköping.

Höga betyg i barometer

Ute på Corson, cykel- och gångvägen som är campusets stora kroppspulsåder, sitter Sara Sequira vid ett bord. Hon växte upp i Lissabon och läser masterprogrammet i djuretik. Hennes magisteruppsats handlar om hur det utrotningshotade iberiska lodjuret på ett bättre sätt kan födas upp i fångenskap och sedan släppas ut i det fria.

– Innan jag bestämde mig för Linköping åkte jag hit på studiebesök. Jag slogs direkt av att alla cyklar här, det gillar jag. Ingen cyklar i Lissabon. Dessutom finns all infrastruktur för att leva miljövänligt på campus, exempelvis med återvinning. Och att naturen finns så nära universitetet är ett extra plus, säger hon.

Första året i Linköping tog Sara del av studentfester och sociala evenemang. Hon bodde också i studentkorridor:

– Det var kul i ett år, men jag är glad att jag inte behöver göra det nu när jag blivit lite äldre.

 

Nu är hon här för studierna: hon har sparat ihop pengar för att kunna läsa klart sin magister. Och hon tycker att den akademiska ribban skulle kunna ligga högre på masterprogrammet.

– För mig är det en investering att studera här, så lite högre tempo och tuffare krav skulle vara bra. Men överlag är jag väldigt nöjd med livet här i Linköping.

Ashutosh Tiwari och Sara Sequira är två av omkring 3 000 utländska studenter och forskare vid LiU. Det är ett uttalat mål från universitetet att attrahera fler studenter, forskare och lärare från andra länder. Och något verkar de göra rätt: den senaste internationella studentbarometern visade att 50 procent av de internationella studenterna vid LiU skulle rekommendera andra att plugga här. Det är den högsta siffran i hela undersökningen, där 209 skolor i 18 länder ingick.

Vi sätter oss med Lars Holberg, med titeln internationaliseringsdirektör, på en parkbänk utanför tegelhuset Origo. Det ska snart nedmonteras för att ge plats åt ett nytt, sju våningar högt, studenthus.

– Redan i dag har vi utbytesprogram med omkring 500 lärosäten över hela världen. Nästa vecka åker vi till Brasilien för att besöka partneruniversitet och teckna nya avtal där. Vårt mål är att alla som studerar här ska få en internationell upplevelse. Varför? Jag ser det som vår uppgift att öppna studenternas sinnen, både som människor och som ett sätt att förbereda dem för en allt mer globaliserad arbetsmarknad, säger han.

Den internationella upplevelsen, förklarar Lars Holberg, kan fås både genom att studenter åker ut i världen och genom att studenter och lärare från andra delar av världen kommer till Linköping.

– Vi har studenter från 90 olika nationer. De flesta är från de stora europeiska länderna, men även många från exempelvis Indien och Kina väljer att plugga här.

Varför väljer en ung kines att plugga i lilla Lin­köping, på andra sidan jordklotet?

– Det frågade vi oss själva också, när tanken om att attrahera fler utländska studenter föddes för ungefär 20 år sedan. Varför skulle de vilja komma hit? Alla svenska universitet är förvisso med bland de 500 bäst rankade i världen, men det räcker inte. Jag tror att en viktig förklaring är att de som väljer att komma just till Sverige attraheras av den svenska livsstilen, av värderingarna och Sveriges innovationskraft inom områden som mode och musik. De gillar Sverige, helt enkelt.

Från universitetets sida gör de mycket för att locka utländska studenter: de åker på mässor, marknadsför sig på nätet och bygger upp utbytesprogram. Viktigast är ändå vad de studenter som har pluggat i Linköping säger till sina kompisar väl hemma igen, säger Lars Holberg.

– Våra alumner är våra viktigaste ambassadörer för att få hit nya utländska studenter. Vad de skriver till sina kompisar på Facebook är minst lika viktigt som vad vi skriver i våra broschyrer.

Integration av studenter viktigt

Sara Hansson gillar Tyskland. Eller, hon gillar tyska språket. Hon är 27 år, kommer från Uddevalla och läser till internationell civilekonom med tysk inriktning vid Linköpings universitet.

– När jag skulle välja universitet satt jag och bläddrade i kataloger. Jag ville ut i världen och hittade det här programmet som kändes perfekt, med ett helt år utomlands.

För Sara Hanssons del gick utbytesåret till Hamburg. En tid hon verkar se tillbaka på med skräckblandad förtjusning:

– Det var inte lätt att komma in i ett sammanhang i Hamburg, jag tror att det är mycket enklare här på LiU där vi jobbar mer i grupp.

På Linköpings universitet jobbar Sara Hansson extra för internationella avdelningen på filosofiska institutionen. Där tar hon emot utländska studenter och hjälper dem att komma i gång på Linköpings universitet.

– De behöver mycket hjälp med pappersarbete. Det är rätt många blanketter som ska fyllas i för att komma in i det svenska universitetslivet. Vad gäller det akademiska är det väldigt olika: en del ambitiösa studenter, framförallt de från asiatiska länder, undrar hur de kan trycka in så mycket studier som möjligt på en termin. De flesta Erasmusstudenter undrar det motsatta – hur lite de kan plugga och ändå komma undan med det, haha.

En invändning hon har är att integrationen mellan svenska och utländska studenter kunde funka bättre i Linköping.

– Utisarna hänger med utisarna, konstaterar hon.

Lars Holberg säger att utbytesstudenterna brukar säga det omvända. ”Svenskarna hänger med svens­karna”. Genom att hålla många kurser, framförallt på masterprogrammen, på engelska försöker de blanda nationaliteterna i klassrummen vilket får ringar på vattnet även utanför studiesalarna.

– På många av våra masterprogram är en tredje­del av studenterna svenskar, en tredjedel européer och en tredjedel från icke-europeiska länder. Det måste man ändå säga är rätt okej, säger Lars Holberg.

Inspireras av goda exempel

I en skulpturpark lite längre bort på campus träffar vi Lars Hagman, dåvarande regiondirektör vid Akademiska Hus. Vi sätter oss intill ett verk av konstnären Anna Odell.

Akademiska Hus och Linköpings universitet har en långsiktig samverkan i att bli mer attraktivt internationellt genom konkurrenskraftiga lokaler, service och aktiviteter för studenterna.

Lars Hagman förklarar internationaliseringen från Akademiska Hus håll: att det handlar om att omvärldsbevaka, se vad andra universitet gör ute i världen – och inspireras av dem.

– Jag tror att vi som bygger och förvaltar universitet i Sverige måste låta oss inspireras av riktigt bra universitet ute i världen. För en tid sedan reste vi till exempel till Singapore och till Hongkong och Shenzhen i Kina för att se hur universiteten där arbetar.

Just nu är det populärt med bland annat så kallade Active Learning Classrooms (ALC), både ute i världen och i Linköping. Färre föreläsningar från katedern och i stället mer inlärning där studenterna har en aktiv roll i salarna.

– Att studenterna vill vara mer och mer på campus ser vi också. De är här tjugofyra sju, säger Lars Hagman.

Ett problem i Linköping, som i alla andra studentstäder, är bostäder. Men en ljusning är på väg. Lars Hagman pekar på några lyftkranar som reser sig bakom den nya idrottshallen, precis intill campus.

– Där borta, i nya Vallastaden, kommer det att byggas ett antal hundra studentlägenheter. Inom inom några år kommer bostadssituationen förhoppningsvis vara lite lättare.

Fysiska miljöer viktiga

Karolina Ganhammar är universitetsarkitekt i Linköping. Det innebär att hon jobbar strategiskt med lärosätets utformning, och är beställare till Akademiska Hus. Jag frågar henne vad som är viktigt för att locka utländska studenter.

– Integration mellan studenter är viktigt, och integration med staden i övrigt. Studenterna tillbringar allt mer tid på campus och därför är de fysiska miljöerna en viktig faktor för ett lärosätes attraktionskraft.