Hjärnforskningen har fortfarande väldigt mycket kvar att studera, trots de senaste decenniernas framsteg, menar Anna Tebelius Bodin. Hon är övertygad om att ökad kunskap om hjärnan skapar möjligheter att utveckla bättre förhållanden för människor inom vitt skilda sektorer och skeden av livet. För egen del har Anna Tebelius Bodin specialiserat sig på hur rön inom hjärnforskning kan appliceras på lärande. Hon är verksam inom ett fält hon valt att kalla för inlärningspsykologi, ett brett fält med fokus på två tydliga komponenter – hjärnan och inlärning. Efter gymnasiet började hon studera vid Lunds universitet där hennes studier i pedagogik och psykologi ganska snart gjorde henne varse om en viktig metod på frammarsch, fMRI (funktionell magnetresonanstomografi), som gjorde det möjligt att använda en kamera för att studera hjärnans funktioner.
- Jag har alltid varit väldigt intresserad av hjärnan och inlärning och hur man lär sig. Några år efter milleniumskiftet uppfanns fMRI-kameran och det kändes som att det skulle ändra på allt! Jag var ung och hade bråttom att hoppa på tåget och därför sökte jag mig 2003 till Harvard i Boston där man var i framkant, minns hon tillbaka.
- Jag var inte ens doktorand men lyckades bli assistent hos ett forskarteam medan jag läste min master. Mind Brain Education är i dag vedertaget men det var inte så stort då, det var i någon mån min utbildning som satte namnet.
Om vi gör en ansats att applicera kunskaper om hjärnan och lärande utifrån ett perspektiv om campusutveckling och lärandemiljöer, vad är enligt din mening viktigast att ta fasta på när det kommer till den fysiska miljöns utveckling?
-En av de nyaste undersökningarna som visar på vad som påverkar vår livslängd mest, över sådant som exempelvis att inte röka, är att man har haft sociala interaktioner. Småprat med andra människor är en typ av interaktion som är en av de starkaste faktorerna för ett långt liv, säger Anna Tebelius Bodin.
-Gör miljöer som känns inbjudande och varierande där man ser varandra. Se till att det bjuder in till att ge varandra vår odelade uppmärksamhet. Att det inte är en miljö där man av tristess plockar upp mobilen. Vi har ett behov av att känna trygghet i stammen och känna tillhörighet. Förr var det kanske en lägereld, i dag behöver vi något annat att samlas kring som exempelvis en lounge. Människor tyr sig till små knytpunkter. Det kan vara ståbord, mattor, en bardisk eller soffor där det känns naturligt att samlas.
Anna Tebelius Bodin är av uppfattningen att den fysiska miljön är en nyckelingrediens till välmående.
”Hjärnan är en tankemaskin”
Efter utbildningen har Anna Tebelius Bodin undervisat på högstadiet och gymnasiet, författat böcker och numera föreläser hon på heltid om hjärnan, inlärning och psykiskt välbefinnande. Hennes engagemang och kunskaper i ämnet gjorde att hon 2018 nominerades till Stora Talarpriset.
Om du fick möjlighet att summera de senaste 15 åren sedan du tog examen, var är hjärnforskningen i dag jämfört med då?
- Vi vet oerhört mycket mer i dag. Vi visste att hjärnan var komplex men i dag vet vi att hjärnan är oerhört mycket mer komplex än vad vi visste då. Vi känner till mer om signalsubstansernas påverkan på våra liv. Det är nästan svårt att sätta ord på den här resan. Det mesta vi vet om hjärnan kommer från forskningen från de senaste 15 åren. Innan dess saknade vi redskapen för att nå den nivån vi har idag. Det fanns också en massa myter som grumlade.
Vilken faktor är viktigast för den lärande hjärnan?
- Den behöver få möjlighet att tänka. Hjärnan är inte en lagerlokal för information som levereras av sinnesintryck. Det är en tankemaskin som är gjord för att tänka och att lagra information genom att tänka. Den blir inte behjälpt av att hitta vägar förbi tänkandet. Det är i allra högsta grad aktuellt i dag när vi har modern teknik och kan söka upp allt på internet.
Du tror att det är viktigt att ha en kunskapsbas innan man adderar sökfärdigheter?
- Ja, precis. Vi blir så dåliga sökare om vi inte har kunskaper, men jag ser det som en ännu större fara att vi kommer uppleva saker på ett annat sätt om vi inte har kunskaper i huvudet. Jag brukar kalla det för GPS-lärande, vilket egentligen inte är något lärande, bara ett sätt att nå ett resultat. Resultatet kan bli väldigt bra men vi har inte förändrat i vårt långtidsminne. Vi har inte tänkt och hjärnan tappar i funktion att tänka när den inte används till det.
Kunskapsmiljöer i världsklass stärker Sverige som kunskapsnation.
Tror på rörelse och möten
Anna Tebelius Bodins tankar har paralleller till tidigare Aha-intervjuade hjärnforskaren Katarina Gospic och Ashkan Fardost, doktor i organisk kemi, idéer.
Samtliga glider, oberoende av varandra, in på vår tids mest utmärkande trend - den digitala utvecklingen. Inget annat fenomen har haft en så stor påverkan på människor, organisationer eller hela samhällen. Hur påverkas vår hjärna, som är likadan som den vi hade för 40 000 år sedan, av en digital omvärld? Är den fysiska miljön egal och obsolet?
-Om vi ser på hjärnans nervsystem har vi fem gånger fler nervbanor som uppfattar hot än belöningar, samtidigt tolkas ingen kommunikation neutralt. Allt som kommuniceras till oss måste hanteras via de här banorna. Många av våra intryck är kommunikation som vi måste tolka, men det finns ett undantag, inleder Anna Tebelius Bodin och utvecklar:
-Naturen kommunicerar inte med oss, den bara är ju. När vi tar del av natur är det oftast ingenting som hjärnan måste värdera som hot eller belöning. Det gör att det är lugnande och avslappnande. Till vardags är det vi tar del av, så som medier, något som vi måste tolka. Vi är heller inte gjorda för att sitta långa perioder. Våra förfäder gick 17-18 000 steg per dag. När vi har suttit en längre stund går vi ner i viloläge och tappar i kognitiva förmågor. Hade hjärnan varit utformad efter dagens verklighet hade den snarare optimerat vår kognition av att sitta.
Den fysiska miljöns utformning är vidare av essentiell vikt för att uppfylla de mänskliga behoven av trygghet, lugn och variation.
- Har man utrymmen där man får hänga har det betydelse att det finns varianter där man har ryggen fri. Det ger trygghet. Våra hjärnor är gjorda för att bo på savannen och det farligaste vi var med om på savannen var oväntade ljud, det är sant än i dag. Oväntade ljud tar därför lätt vår uppmärksamhet, vilken redan är ytterst begränsad.
Hur kan man planera det fysiska rummet för att skapa en god miljö?
-Något man kan göra är att jobba med absorbenter som isolerar och stänger ute ljud. Det är många som behöver det. Tröskeln blir att söka upp miljöer som lämpar sig för annat arbete än där man normalt sitter. Det blir ett beslut och en aktion som man behöver utföra och en mental aktion tar glukos och syre, energi som vi behöver för att tänka. Fördelarna är flexibiliteten. Oavsett om man är student eller tjänsteman kommer man jobba med olika saker varje dag och det är rimligt att man behöver olika miljöer för att det arbetet ska optimeras. Det man önskar är att det finns en medveten tanke hos pedagogen att skapa en miljö som är varierande och underlättar lärandet utifrån situationen.
-Sen vill jag lyfta vikten av att utforma arbetsstationer där man måste gå förbi varandra. Att det inte är en särskild slinga som man går. Som bäst funkar det när man på ett naturligt sätt stöter på varandra när man tar en kaffe. När vi möts ökar chansen till interaktion och vi kan få positiva påslag av substanser i hjärnan som bidrar till välmående. Det utsöndras bland annat oxytocin; ett ämne som gör oss mer empatiska, serotonin som gör att vi känner oss sedda och signifikanta samt endorfin för vi skrattar mycket oftare när vi är med andra. Jag tror mycket på det digitala, men för att vi verkligen ska må som bäst så behöver vi mötas. Då får vi starkare positiva påslag än vad vi normalt får av en emoji.