Ljuset är dämpat för att budskapen på skärmarna ska synas tydligt. Den heltäckande mattan på golvet tillsammans med specialbyggda hängande ”paraplyer” gjorda av filt, dämpar ljudet så att diskussionerna vid de runda borden förvandlas till ett gemytligt surr.
Runda bord underlättar diskussioner.
Aha har kommit till Högskolan i Borås för att besöka ett så kallat Active Learning Classroom (ALC). Studenterna som slagit sig ner runt de runda borden har nyss börjat på Byggingenjörsprogrammet och känner inte varandra särskilt bra ännu. Ändå uppstår diskussioner i de övningar som presenteras av dagens två föreläsare på ett otvunget sätt. Rummets utformning gör det enkelt för studenterna att våga prata med varandra.
Vi träffar universitetslektor Ramon Garrote som varit projektledare och drivande för rummet som vi besöker. Tidigare var det en vanlig datorsal men nu inhyser rummet sex runda bord med sex stolar vardera. In till varje bord finns en bildskärm på väggen samt en whiteboard för anteckningar. Inuti varje bord finns det en stationär dator, men också möjligheten att koppla in sin egen laptop, smartphone eller surfplatta.
– Jag tror inte att laptops kommer vara så betydande i framtidens lärande. Telefonen har mycket större del i människors liv, säger Ramon Garrote. De kommer så klart att finnas kvar, men inte som idag. Vi står inför väldigt spännande utveckling i alla nivåer, ingen vet hur det kommer se ut om tre år, fem år. Det är som den här salen, vi visste inte hur det skulle bli, men det är spännande och en möjlighet att testa.
Man får inspiration från andra lärare, det gäller att hitta olika lösningar och sen dela med sig, vi lär oss fortfarande.
Ramon Garrote, Universitetslektor, Högskolan i Borås
Ramon är engagerad när han pratar om salen och möjligheterna med studentaktivt lärande. Han förklarar att man velat göra en egen version av ett ALC och inte nödvändigtvis en kopia av andra som redan finns. Exempelvis har man valt att bara ha plats för sex studenter per bord eftersom det passar det vanligaste gruppantalet på utbildningarna i Borås bäst. Standarden för ALC ligger annars på nio studenter per bord.
ALC-rummet är utrustat med två pulpeter, en i mitten av rummet och en vid väggen med uppsikt över alla bord samtidigt. Något som är ett experiment.
– Vi såg att det var många lektioner med två lärare och här kan de samarbeta utan att störa varandra. Varför ska de stå på varandra när de kan stå på rimligt avstånd?, säger Ramon och ler.
In till varje bord finns en bildskärm på väggen samt en whiteboard för anteckningar.
Salen är populär och det är trångt med bokningar. Än så länge ligger klassrummet utanför det vanliga bokningssystemet för att undvika att det används som en vanlig föreläsningssal. Här är tanken att endast lektioner baserat på studentaktivt lärande ska äga rum. Samtidigt vill man inte låsa in sig till att endast vissa lärare ska kunna använda rummet. Det skall vara enkelt och flexibelt och med en kortare förberedande kurs ska alla lärare kunna känna sig trygga med att hålla i moment i salen. Kursen ges vid flera tillfällen på terminen och är öppen för alla lärare att boka sig på.
– Man får inspiration från andra lärare, det gäller att hitta olika lösningar och sen dela med sig, vi lär oss fortfarande, säger Ramon Garrote. Det är så vi marknadsför salen också, genom att fånga in ett antal eldsjälar som är intresserade och engagerade och som kan promota internt.
En sådan eldsjäl är Katarina Michnik, universitetsadjunkt inom Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT. Hon håller många lektioner i ALC-salen.
– ALC-rummet har tillfört ett enormt värde! Tidigare experimenterade vi med ett rum för studentaktivt lärande på textilhögskolan här intill, säger hon. Det var en stor industriliknande lokal med riktigt dålig akustik som inte lämpade sig för den här typen av undervisning baserat på mycket prat och diskussioner.
Det var nästan förvånande hur väl det fungerade och hur många nya uppslag man får.
Katarina Michnik, universitetsadjunkt inom Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT, Högskolan i Borås
Den heltäckande mattan på golvet i ALC-rummet och filttavlor bakom skärmarna vid varje bord hjälper till att absorbera och dämpa ljudet inne i salen. Här är det meningen att diskussioner ska uppstå och enligt Katarina fungerar det riktigt bra.
– Fördelen med ALC är att studenterna får grubbla. Oftast börjar vi med att presentera ett problem eller dilemma som diskuteras parvis inom ramen för delgruppen vid varje bord. Sedan redovisar respektive par för varandra vid bordet, beskriver Katarina.
Detta upplägg kom med en oanad men välkommen bieffekt. I flera utvärderingar har man kunnat se att upplägget passar de studenter som annars har svårt att yttra sig i grupp. I och med att först få lov att diskutera med en kompis och sedan tillsammans redovisa i en grupp om sex personer gör att tröskeln blir mycket lägre att delta i diskussionen.
– Det var nästan förvånande hur väl det fungerade och hur många nya uppslag man får, fortsätter Katarina Michnik.
ALC-rummet är beläget i samma byggnad som biblioteket för att koppla samman flera typer av lärandemiljöer.
Men ALC har både styrkor och svagheter. Vanliga föreläsningssalar behövs också, framförallt när det kommer till att testa ämneskunskaper och ha tentor och prov, menar både Katarina Michnik och Ramon Garrote. I alla kurser passar det heller inte med diskussion. Men det gäller att pröva sig fram, läsa och inspireras och sen testa.
– Vi försöker jobba med lärare, inte bestämma hur de ska jobba, säger Ramon Garrote. Varje lärare är olik och kan inte ha exakt samma modell.
ALC-rummet på Högskolan i Borås är relativt tekniktungt med datorer, ljudsystem och bildskärmar. Trots det är en av nackdelarna med ALC just att det är ett analogt sätt att undervisa. I dagens digitalisering finns projekt där man försökt flytta ALC-tekniken online, men med skiftande resultat.
– Metoden bygger väldigt mycket på sampel, säger Katarina Michnik.
Och trots sin teknik är inte ALC egentligen beroende av den. Det som krävs är ett rum med bra akustik och flexibilitet i möbleringen för att kunna bedriva studentaktivt lärande. Både Ramon och Katarina vittnar om att tekniken kan vara opålitlig och det är svårt att bygga in rätt teknik när dagens utveckling går så snabbt.
– ALC är inte ett statiskt rum utan levande och det har de som utvecklar lokaler inte riktigt förstått, menar Ramon Garrote. Miljön måste utvecklas hela tiden och utrustas hela tiden. Dessutom måste tekniken anpassas efter lärarnas behov, vad behöver vi? Det ska inte komma från dem som inte arbetar med lärande. Det är lätt att bli fartblind av tekniken men lärandet måste styra!
Både Katarina och Ramon hoppas att det blir aktuellt med fler ALC. Men beskriver samtidigt paradoxen i att det å ena sidan finns stort intresse från politiker och rektorer att jobba mer med studentaktivt lärande men å andra sidan saknas förståelsen för flexibiliteten som krävs för att lyckas med ett ALC-projekt över tid.
– Man pratar om färdiga salar, men så ser inte verkligheten ut eftersom tekniken och pedagogiken utvecklas hela tiden, säger Ramon Garrote.
Det är inte bara lokalen som kräver nytt tänk i arbetet med studentaktivt lärande. Metoden kräver även mer av både studenter och lärare. Eftersom studenterna behöver vara mer aktiva kan inte passen vara lika långa som traditionella föreläsningar. Det kräver också mer förberedelse från lärarna och ett större krav på tillgänglighet, både under passen men även på övrig tid.
– Vi är här för studenternas skull, säger Garrote. Förr var inställningen att kunskapen finns i böcker och att lärare är de som har rätt att tolka och föra vidare den kunskapen, ALC ställer allt det där på ända.
I klassrummet lider lektionen mot sitt slut. På skrivtavlorna står det saker som ”sömn, kost, motion och balans i livet”. Dagens diskussioner har kretsat kring studieplanering och hur man får ut det mesta av sin utbildning. På tavlan närmast dörren har någon skrivit med blå penna ”våga fråga!”.