Ivar Nordmo har jobbat med undervisningspedagogik i trettio år. Lika länge har diskussionen om att ändra den klassiska undervisningssalen varit på agendan, konstaterar han.
– När det nu kommer, en generation senare, är det väldigt många som längtat efter det, säger han.
Det skulle dröja ända till 2016–2017 innan arbetet med den första salen äntligen började vid Universitetet i Bergen. Då hade Ivar Nordmo fått tid att utforska hur föregångarna jobbar i USA, Australien och Europa.
– Sedan satte vi oss här hemma och började planera och räkna. Hur stora kan borden vara utan att man behöver höja rösten för att kunna prata med varandra? Hur mycket plats behövs mellan borden för att grupperna inte ska störa varandra?
I Ivar Nordmo har universitetet inte bara en universitetslektor i pedagogik, utan även en utbildad arkitekt, något som snart skulle visa sig vara en fördel i planeringsarbetet. Han kunde snabbt ta fram modeller där de kunde flytta möbler fram och tillbaka för att testa sig fram till bästa lösningen. De kom så småningom fram till att de inte ville ha lika stora gruppbord som i Minnesota-modellen; i stället för nio platser har de bord för sex personer.
– Det är svårt att ha bra diskussioner när man är så många som nio, säger Ivar Nordmo.
Stort fokus har lagts på akustiken och golven, för att få en kort efterklang. Då kan många prata samtidigt utan att det upplevs som bullrigt.
– Det är så som en del restauranger gör – eller inte… säger Ivar Nordmo och skrattar.
De valde också att ha alla möbler på fasta placeringar. Det går alltså inte att flytta runt borden i de aktiva salarna. En sal hann färdigställas innan pandemin slog till. Två andra blev klara första sommaren med pandemin; de kan slås ihop och tillsammans rymma 90 studenter. Nu är även en fjärde sal klar.
Vi hade börjat samla in fina erfarenheter när pandemin kom. Men det som varit spännande att se – och som också var intentionen från start – är att salarna används som arbetsplatser för studenterna även när det inte är någon undervisning.
Ivar Nordmo, arkitekt och lektor i pedagogik
– Vi hade börjat samla in fina erfarenheter när pandemin kom. Men det som varit spännande att se – och som också var intentionen från start – är att salarna används som arbetsplatser för studenterna även när det inte är någon undervisning. Speciellt under pandemin var det många som satt där för självstudier när undervisningen var digital, säger han.
I de traditionella salarna hände det också grejor under pandemin. Ivar Nordmo och en fotograf bestämde sig för lite ”gerillaverksamhet”. Tillsammans gick de från sal till sal på hela universitetet och möblerade om enligt tre olika mönster: den traditionella modellen med kateder längst fram och borden i rader, en där borden är indelade gruppvis och en tredje där bänkarna står som i en fyrkant, som i plenum.